Två veckor har redan gått!!!
Jambo igen....
Börjar med att tacka för kommentarer från er både här och på min hemsida. Nu har det redan gått två veckor och man möter nya upplevelser varje dag. Den lilla flickan jag berättade om (Hon heter Wittneys) hon bor nu hos oss på projektet. Vi vet att mamman är hivsmittad men vi vet inte om Wittney är det. Hon verkar pigg och glad och har börjat äta "Ugali" som är riktigt äckligt. Det är en majsgröt som serveras dagligen här ,men jag föredrar att köpa Mango. I veckan fick vi veta att en till mamma och ett barn var sjuka så värdfamiljen tog dom till sjukhus där det blev bekräftat att båda var hiv-smittade. Det känns otroligt frustrerande för man kan inte göra någonting. Har även varit till Oloue som är en skola en bit härifrån Matanama . Där hjälper man till med mat "UGALI" som barnen äter till lunch. Till det får dom bönor och ennannat gräsliknande röra.Alla sitter på golvet och äter och hönsen och tupparna springer runt utanför. Det är en del av barnen som har mask i fötterna och igår plockades det ut 20 maskar ur tårna på en liten tjej på 7 år. Det vände sig verkligen i magen må jag säga. Sedan går flickan iväg med öppna sår utan skor och de vuxna reagerar inte på det eftersom det är en del av vardagen här. Var till Makanbako en dag och blev stoppad av polis som ville ha pengar till läsk eller soda som dom säger här så det är mycket korruption. Jag bor iallafall hyfsat ...Granne med hönsen som bor vägg i vägg och på övervåningen d.v.s taket bor ett gäng råttor och andra div småkryp. I går hade dom fredags party för det var ett himmla liv vägg i vägg och på taket och när det lugnat ner sig på morgonsidan så börjar tuppen gala som en tog på morgonsida. Ha ha ha sånt är livet just nu här i Afrika... Svårt att få in bilder på bloggen men jag ska prova när jag åker till Iringa.. Kramar till er alla Sköt om er och ha det så bra....
Verkligheten
Jambo igen alla vänner!!!
Har nu befunnit mej en vecka här och jag kan lova att det ar ett helt annat liv jag lever för har finns sa mycket glädje men också så mycket svåra saker att uppleva. Barnen här är verkligen nyfikna på allt man har. De vill gärna vara i famnen helst alla samtidigt Att se deras lysande ögon och deras leende ansikten går inte att beskriva. De säger musungos som betyder vit men de säger det med glädje. De har heller inte leksaker som svenska barn utan leker lika bra med en pinne med ett snöre på m.m. I förrgår gick vi over bergen bland bambuträden och akasiaträden i minst 35 graders värme. Efter ca 5 eller 6 km kom vi till en liten by med några hus i. Vi hörde ett litet barn gråta så Ewourt som är vår ledare här och jag gick dit och ser ett ca tvåmånadersbarn ligga pa en filt och gråta och bredvid satt hennes några år äldre bror. Mamman som arbetade pa fälten kom och berättade att barnet grät for hon hade ingen mjölk åt det. Detta var mitt första möte med det allra svåraste . Jag stod med en hivsmittad mamma som inte hade mat åt sitt barn. Detta ser vi ofta på tv hemma men att ha barnet i sin famn ,att känna mammans hand och se hennes ögon är en helt annan sak. Jag kommer nog alltid att bära den bilden med mej. Vi vandrade vidare och i ett annat hus träffade vi ocksa människor i samma situation. Ett till barn med tom blick. Vi vandrade vidare lika långt tillbaka i hettan. På hemvägen blev vi korrumperade av några män men vårt värdpar Ewourt och Salome löste detta. På kvällen gick jag till byn en stund . Gick och lade mej ganska tidigt , såg pa stjärnorna och månen... Känslorna var starka och det var första natten jag grät men förmodligen inte den sista
Kwa heri fran mej i ett varmt Tanzania
Jambo
ambo igen alla vanner!
Jambo !!!!!Efter en vecka i Maatanana befinner jag mej pa ett internetcafe och hoppas att det ska funka,man vet ju aldrig i Afrika. Resan ner gick bra och vnar man val kom ut ur planet mottes vi av den Afrikanska hettan Overkligt men sant...i Afrika var jag nu. Jag och tva volontarer till blev hamtade av Hebron och nar vi vaxlat in pengar och fatt in den omtalade packningen sa bar det av i vanstertrafiken i en hogerstyrd bil. sa det var som tvartom. Kandes verkligen att man var i en annan del av varlden, mycket folk ,kvinnor som bar massor av saker pa huvudet och cyklister med flera meter hog last pa pakethallaren. Nar vi kom fram till Hebron och hans familj vilade vi ett tag sedan var det dax for middag. En av dottrarna kom med ett handfat och en kanna sa vi skulle skolja av handerna. Upptackte att bestick var bara att glomma for tre tre manader framat for nu galler hogerhanden och hur ater man bonor med den???. Vi insag ocksa att vi maste ut och jaga toalettpapper for det tillhor inte vanligheterna har. Klockan var 21.00 da jag skrev detta Vad jag kande gar inte att satta ord pa men jag visste att jag var i aAfrika och skulla vara har i tre manader. Kramar till er alla.... Glomde usb.minnet med bilder |
Framme i Afrika
Fyra timmar kvar...
Om fyra timmar sitter jag på flyget...Packningen äntligen klar tror jag i alla fall....
Det känns lite konstigt just nu men det blir nog bra när jag väl är framme...Hoppas att
det funkar med dator och telefon där nere annars slår jag på trumman.... Hejdå alla mina nära och kära
Jag kommer att sakna er ..... Vi ses i februari...KRAMAR KRAMAR KRAMAR.....
Återresa den 12 nov enligt biljetten ...Ha ha ha....
Skulle kolla biljetten igår kväll som jag gjort så många gånger och vad ser jag!!!!1 Jo att återresan hem till Sverige är den 12 november och detta när jag äntligen fått ordning på packningen Ha ha ringde och fick ordning på det hela idag så nu har jag en med rätt datum för hemresan. Hoppas man kan vara säker på att det blir 2009 och inte 2011 .... Nu tror jag att allt ska funka men man vet ju inte vad som kan dyka upp.......
Eländiga dag... Ficklampa och sänghimmel
Har även hunnit med storstaden och det var helt suveränt bra.
Två dagar kvar nu och fortfarande ingen struktur på packningen
och inte på mej själv heller för den delen. Sen i dag framåt eftermiddagen började det kännas eländigt.. Vill helst gömma mej någonstans och stortjuta... Tror det beror på.. eller vet att det beror på att jag har så svårt att skiljas från människor jag tycker om och älskar... och nu är det värre än jag trodde. Hur som helst så har min dotter Charlotta fixat en bra lampa och myggnät i form av en sänghimmel..Lyxigt värre.... Fredag i morgon och massor att göra ...måste fixa myggmedel ,handsprit ,handskar m.m från apoteket och sen ska jag väl kolla packningen några gånger till innan jag är klar...Som vanligt i sista minuten men vore jag inte det så vore inte jag jag... och det vore ju synd
eftersom jag trivs med mitt lite snurriga jag..Ha ha ha....
