Livet på gården

Jambo igen!!!

I dag tänker jag berätta om hur dagarna flyter på här på gården.
Har äntligen börjat hitta en struktur här som gör det mycket lättare att kunna förstå vad som händer och varför, och  det gör det lättare att hantera de svåra som jag möter.
Men idag ska jag bara berätta om det  dagliga  livet här på gården och som faktiskt nästan alltid är ganska mysigt och  roligt  att få vara med om.
Här på gården bor förutom familjen Ewout och Salome även Lilly och Stomany som arbetar här.
Dom två tjejerna börjar dagen kl 06.00 på morgonen med att hugga ved  för att sedan värma vatten och laga frukost.  Sedan är dom igång hela dagarna till sena kvällen med olika sysslor som tvätt matlagning städning.
.Man kan väl säga att dom finns med överallt med sina smittande  leenden. Stomany som är 16 år går även i skolan  men när den är slut är hon igång med sysslorna igen och sedan läxläsning.



Stomani                                                                                   Lilly

Tidigt på morgonen kommer kvinnorna som arbetar på fälten och då kommer även en del av barnen som är på  daghemmet när mammorna arbetar.
Vi volontärer börjar dagen  kl sju på morgonen och vårt arbete är allt från att vara med barnen rensa grönsakslandet  eller gå och hjälpa till på ett dagis som ligger i Uleole som ligger några km härifrån.
Barnen här är inte bortskämda med leksaker utan leker med vad dom hittar.
Det kan vara ett vedträd som för dom blir en jättehäftig bil och ofta ser man dom leka att dom är vuxna och då går  dom omkring med en hacka eller bära vattenhinkar   









Viktoria som jobbar här är den som oftast lagar mat till barnen.
Varje dag äter dom Ugali som är en majsgröt och till det severas
det bönor och något som liknar spenat.
För dom flesta av barnen är det här den enda måltid dom får under
dagen förutom majsvälling som dom får vid 10-tiden eftersom de flesta
lever under mycket fattiga förhållanden.



 


Efter tandborstning  så fortsätter barnen med sina lekar  och dom gillar verkligen att klättra
och klänga på oss volontärer och speciellt så gillar dom att en av
volontärerna som är kille spelar fotboll med dom.
Man märker verkligen att dom inte är så vana att vuxna leker med dom  så man får se till
att inte skämma bort dom för mycket.
Barnen här  får tidigt  lära sig att utföra samma sysslor som  de vuxna och dom gillar
verkligen att få vara med och hjälpa till.



Tvättgänget

På eftermiddagen går många av barnen hem och några blir kvar här
eftersom det är ett kombinerat dag och barnhem.
På eftermiddagarna har vi egen tid och då brukar vi tvätta våra kläder m.m .
Ibland går vi till kiosken som inte ser ut som en vanlig kiosk och där kan
man köpa 20 st kola för 3 kr.
Ibland så går vi till den lilla byn där puben ligger för att dricka te.
Det är en kvinna där som har en liten lokal på ca 2x3 meter knappt
men hon kokar gott te som hon häller kokande mjölk och en massa socker i
och till det serverar hon hembakta bullar som smakar som munkar.
Vi brukar också hjälpa till med middagen som lagas över öppen eld
och ätes i sällskap med både höns tupp och hundar och andra gäster
som kommer förbi ibland.
En dag hade vi en matgäst som var en get och det var ganska så roligt      






Efter middagen så har oftast Stomany och lilly gjort en deg som ska gräddas och då blir det sena kvällar.
Det går till så att man ställer bunken på glödande kol och lägger ett lock med kol ovanpå och det tar ganska så  lång  tid att grädda brödet.
Under tiden så sjunger Salome och tjejerna sina afrikanska sånger och h ibland dansar dom runt så det står härliga till  och då är det verkligen livat under den afrikanska stjärnhimmeln så pass livat att vi glömmer att lysa på brödet med  ficklampan för att se om det är färdigt.
Sent på kvällen säger vi Sala salama (som betyder godnatt) och går till vårat lilla hus för att sova  eller kanske spela  kort eller bara trammsa...

Kwaheri från mej i ett varmt Matanana




Framför en slocknad eld




Salome drar igång afrikansk dans

Hemma hos Rahiba

En dag när jag stod och hackade i grönsakslandet kom  det en kvinna förbi på vägen alldeles bredvid.              Hon stannade och pratade så g ott det gick på knagglig engelska

Hon berättade att hon bodde några hus längre bort med sina tre barn. Vi stog där och pratade en stund och innan hon gick så bad hon att jag skulle komma och hälsa på henne någon dag.

Jag hackade vidare i den torra röda jorden och funderade över hur vänliga och glada dessa tanzianska kvinnor är när man träffar dom. Efter några dagar så  kom hon och hämtade mej och en annan volontär som heter Kaisa.
Vi kom hem till henne  blev ombedda att stiga in och där låg hennes så tvillingar på en soffa.
Det var väldigt mörkt och fuktigt där inne och hur mycket flugor som helst och man förundras hur man kan klara av att leva så primitivt och fattigt och ändå ha så mycket styrka och livsglädje. Hon bjöd på te och berättade att hon blev lämnad då hon fick tvillingarna och att varje dag var en kamp för överlevnad. Efter en stund fick vi följa med ut i köket som hon var väldigt stolt över. Där lagade hon omelett som hon bjöd  oss på och vi blev kvar en ganska lång stund.


När vi väl gav oss iväg hem kom störtregnet och när det regnar i Matanana så  är det som om skyarna öppnat sig helt. Vi blev ganska så genomblöta när vi kom tillbaka efter en mycket trevlig och givande eftermiddag hos Rahiba och hennes barn.

Kwaheri från Matanana




Mask och loppor

Mask och loppor !!!


Maskplockning

Upptäckte en dag att jag hade ett ganska stort kliande bett i knävecket som kliade så  vansinnigt. Jag trodde det var en fästing men Ewout trodde det var ett vanligt insektsbett.  Det gick några dagar och blev mer svullet så jag klämde på det och ut kommer en  levande  mask.
Jag trodde inte mina ögon , rusade in till Salome som är Ewourts fru.
Hon hade aldrig sett något liknande och dagen efter for vi till Mafinga för att uppsöka en l  läkare. Nu ar jag ju i Africa så det var ju inte en läkarmottagning a la Sverige precis.
Där stog en man i ett litet rum som även var ett apotek.
Han kollade på benet och sa att det var maggotmask. Jag sa att jag kanske skulle haft  den  kvar då eftersom vi fiskar med maggot i Sverige och han skrattade gott och tyckte  att det  var jätteroligt .
Sedan bad han en ung flicka plocka ihop lite antibiotika och hon tog fram en stor burk och  lade lite tabletter i en påse till mej.
Jag vet ju att läkarbesök kan vara väldigt dyrt i utlandet och kanske ännu dyrare i en  annan  världsdel.
Bad om ett intyg som han villigt skrev men när jag bad om en spämpel på intyget så hade  han  ingen  sådan .
Han bara skrattade och det gjorde jag också för vad kunde man annat göra.
Notan slutade på hela 20 svenska kronor och antibiotikan fungerade bra och masken  försvann.
.Efter några dagar började det klia överallt på oss och vi upptäckte en massa bett på  kroppen när vi vaknade på morgonen .
Samma sak natt efter natt och till sist fattade vi att vi hade loppor i rummet och i  sängarna.
Vi tvättade sängklader och kläder men loppor är tydligen både envisa och  seglivade för  vi  har haft dom ett bra tag men som tur är dom börjar försvinna mer och  mer men vara  kliande  bett består ännu.

Kwaheri mina nära och kära och alla som läser inläggen.





Lopptvatt pa gang.

RSS 2.0