Hemma hos Rahiba
En dag när jag stod och hackade i grönsakslandet kom det en kvinna förbi på vägen alldeles bredvid. Hon stannade och pratade så g ott det gick på knagglig engelska
Hon berättade att hon bodde några hus längre bort med sina tre barn. Vi stog där och pratade en stund och innan hon gick så bad hon att jag skulle komma och hälsa på henne någon dag.Jag hackade vidare i den torra röda jorden och funderade över hur vänliga och glada dessa tanzianska kvinnor är när man träffar dom. Efter några dagar så kom hon och hämtade mej och en annan volontär som heter Kaisa.
Vi kom hem till henne blev ombedda att stiga in och där låg hennes så tvillingar på en soffa.
Det var väldigt mörkt och fuktigt där inne och hur mycket flugor som helst och man förundras hur man kan klara av att leva så primitivt och fattigt och ändå ha så mycket styrka och livsglädje. Hon bjöd på te och berättade att hon blev lämnad då hon fick tvillingarna och att varje dag var en kamp för överlevnad. Efter en stund fick vi följa med ut i köket som hon var väldigt stolt över. Där lagade hon omelett som hon bjöd oss på och vi blev kvar en ganska lång stund.
När vi väl gav oss iväg hem kom störtregnet och när det regnar i Matanana så är det som om skyarna öppnat sig helt. Vi blev ganska så genomblöta när vi kom tillbaka efter en mycket trevlig och givande eftermiddag hos Rahiba och hennes barn.
Kwaheri från Matanana
Kommentarer
Trackback
