Vaggvisa till barnen i Matanana
Livet på gården
Stomani Lilly
Tidigt på morgonen kommer kvinnorna som arbetar på fälten och då kommer även en del av barnen som är på daghemmet när mammorna arbetar.
Viktoria som jobbar här är den som oftast lagar mat till barnen.
Efter tandborstning så fortsätter barnen med sina lekar och dom gillar verkligen att klättra
volontärerna som är kille spelar fotboll med dom.
Tvättgänget
På eftermiddagen går många av barnen hem och några blir kvar här
Efter middagen så har oftast Stomany och lilly gjort en deg som ska gräddas och då blir det sena kvällar.
Kwaheri från mej i ett varmt Matanana
Framför en slocknad eld
Salome drar igång afrikansk dans
Hemma hos Rahiba
En dag när jag stod och hackade i grönsakslandet kom det en kvinna förbi på vägen alldeles bredvid. Hon stannade och pratade så g ott det gick på knagglig engelska
Hon berättade att hon bodde några hus längre bort med sina tre barn. Vi stog där och pratade en stund och innan hon gick så bad hon att jag skulle komma och hälsa på henne någon dag.
När vi väl gav oss iväg hem kom störtregnet och när det regnar i Matanana så är det som om skyarna öppnat sig helt. Vi blev ganska så genomblöta när vi kom tillbaka efter en mycket trevlig och givande eftermiddag hos Rahiba och hennes barn.
Kwaheri från Matanana
Mask och loppor
Kan man skicka sms till himmlen ???
Jambo igen pa er alla!!!
Vi har nu kommit en bit in på det nya året och tiden rusar verkligen iväg fort
Den 28 dec var det precis ett år sedan jag miste min livskamrat och tidigt eller kanske
Senare under dagen pratade jag en hel del med Ewout som har hand om projektet och vi bestämde hur mitt fadderskap för Vittnes ska se ut. Jag kände att jag just denna vemodets dag fick en fin gåva i detta underbara flickebarn och det gör att jag känner att det är dags och tillåtet för mej att gå vidare med mitt liv. Dagen blev både vemodets och glädjens dag och jag känner mej lugn trygg och harmonisk.
När jag kom tillbaka från Kiganboni så hade det även kommit 4 nya volontarer och jag måste säga att dom är helt underbara.
Unga trevliga människor som har kommit att betyda mycket för mej. Vishal har även gjort ett jättejobb genom genom att lyckas få ihop pengar till ett nytt barnhem.
Vi har väldigt trivsamt pa kvallarna med kortspel och trams och flams.
Kwaheri från mej för den har gången och tack för att ni tittar in hit.
Kramizar från mej
Tillbaka till Matanana
Skulle vilja lita mer pa chaufforen....
Är nu tillbaka på barnhemmet efter ca 2 veckor på Kiganboni. Dom tre sista dagarna som var väldigt trevliga tillbringade jag tillsammans med Johanna som varit varit på barnhemmet i 4 månader. Hon har verkligen gjort ett bra jobb på barnhemmet.
Ni kan även läsa min blogg på http://cath.zoomin.se/
Seglat i Indiska oceanen
Efter 4 veckor sa har jag tagit en paus och befinner mej utanfor Dar es Salaam pa en jattin badplats som heter Kiganboni. Var ute och seglade en dag med tre afrikaner i en bat gjord av mangotradstam. Hade lite funderingar over vad jag gav mej in pa men dom var jattetrevliga. Vi kom fram till en o som heter sinda ett otroligt vackert stalle. De fixade mat en slags tomatrora och ugali som jag faktiskt har svårt för men det var bara att ata det och halla god min. Efter ett varit dar ett par timmar seglade vi tillbaka igen. Det var stora vagor och starka vindar men riktigt riktigt roligt. Har i Kiganboni ar det en helt annan typ av manniskor man moter Manga ar indier har och jag har fatt veta att de ager ganska sa mycket har i Tanzania som fina hotell affarer m.m. man ser att dom har gott stallt nar dom kommer hit i sina fina biler med familjen for att vistas har under veckoslutet. Det ar stor skilnad pa dem och det fattiga manniskorna vi moter i Matanana som jag snart ska atervanda till. resan tillbaka dir tar ca 9 timmar och sedan far man sova over dar for att ta dalla dalla till Mafinga. dalla dalla ar en liten buss som nastan inte haller ihop med ca 12- 14 platser men har trycker man latt in 25- 30 personer plus nagra pa taket sa det blir ganska sa trankt. Efter nastan 2 veckor har sa saknar jag faktiskt livet och enkelheten i Matanana . Ska bli skont att atervanda dit till braskvallarna och ingen elstrom. Till och med den skraniga tuppen kanns ok liksom dom hogt kvakannde grodornas natt musik. Kommer att kannas konstigt att fira jul och nyar i Afrika men det blir sakert bra. Troligen besok i kyrkan och da valjer jag den Lutt\herska for dar pagar Gudstjansten bara 2-3 timmar jamfort med de andra kyrkorna som massar pa i 4-5 timmar. Ska nu ta en promenad pa stranden. Ha det nu sa bra alla dar hemma Kram och Kwaheri fran mej.
Fast i lervallingen
Har inte skrivit pa ett tag for det ar inte alltid som internet fungerar har. I allafall sa fick vi ett riktigt regnvader sist vi var till Mafinga. Vagarna har ar ju inte precis som hemma sa vi hamnade i diket. Dar satt vi lange eftersom bilen inte gick att rubba . Hur som helst sa kom det en afrikan pa cykel och han forsokte hjalpa till men bilen gravde bara ner sig mer och mer. Vi fick veta att han skulle till Matanana sa vi gav honom lite pengar och bad honom cykla hem till huset och be Ewourt komma med den andra bilen och dra upp oss. Han cyklade ivag och vi vantade sakert en timme men ingen kom. Vi forstod att han blev glad for pengarna men att han inte hade for avsikt att meddela Ewourt . Regnet oste ner askan mullrade och vi skrattade hysteriskt. till sist kom en annan man pa cyket .Han tittade pa oss och sa :Godafton" som om det var helt normalt att sitta i diket i sporegnet, Sa kommer det nagra flera och lyckades fa upp bilen. Vi betalade och skulle aka vidare men da stack han in huvudet geni\om rutan och ville ha mera pengar. Vi fattade att det var ett ranforsok pa gang sa snabbt laste vi dorrarna och for ivag och hoppades att vi skulle halla oss pa vaken. Vi kom hem helskinnade men ganska sa leriga och vata och skrattade en hel del at :Godafton:
Rabieshundar och grisjakt
|
En natt pa Hotell!!! Vilken lyx....
Jambo igen alla vanner som ger mej styrka.
Jag blir verkligen glad over era kommentarer. Har ar det varmt och igar akte jag och en annan volontar till Iringa som ligger 8 mil fran Matanana. Tank vilken lyx med toalettstol och dusch pa hotellet. Igar kvall at vi god mat och tog ett glas vin. Gott som attan. Pa projektet ar allt bra och jag trivs med manniskorna dar. Varje kvall sammlas vi runt oppna elden dar vi lagar mat pratar sjunger och tamsar oss. Barnen som kommer pa dagarna ar helt underbara. Jag kallas far Bibi som betyder mormor.vilket ar en stor ara. Dom tycker det ar kul att klamma pa skinnet far det blir annu vitare da pa en Muzugos som betyder europe. Dom ar sa kramiga av sig och bra pa att roa sig med nastan ingenting. Det kanns bra att Heart to Heart finns for dessa barn sa dom far uppleva narhet och fa mat varje dag. Jag har nagra favoriter och dom heter Alfa som ar 4 ar men liten som en tvaaring, och Ima en go liten kille bada trakigt nog hivsmittade. Sen har jar ju lilla Wittneys som ar den underbaraste lilla tjej jag sett. Jag och nagra till tar en paus i någon vecka för att smälta alla intryck. Ska b.la ga pa en rastakväll ha ha . Ha det sa bra mina vanner ..Hoppas att kunna satta in bilder pa mandag. Till Julia vill jag saga att halsningen gatt fram och det blev e gladje att fa den. Dom halsar tillbaka sa gott och sakert Alfa ocksa.
Mycket svårt att ta in
Wittney
Jambo igen alla vanner!!!! Ar nu inne pa min 4-de vecka och har hander saker hela tiden. Lilla Wittneis som jag berattat om mar bra . Hon ar en glad liten unge som ler mestadels. Hennes mamma veckan och det gick bra men man undrar ju vad hon kande egentligen. Kan tala om att sist vi var hit pa internetcafe sa blev det skyfall pa hemvagen och vi hammnade i diket, Dar satt vi lange och till sist kom en man och sa"Godafton" som om det var den naturligaste sak i varlden att vi satt dar i regnet.
Han skulle dit vi bodde sa han fick lite pengar for att be Evourt komma och hjalpa oss. Dar satt vi och ingen kom. Efter nan timme kom tre man och lyckades fa upp bilen at oss. dom fick betalt men nojde sig inte utan ville ha mer pengar och da fattade vi att vi var pa vag att bli ranade sa vi laste dorrarna och drog ivag med farhoppning att inte hammna i diket igen. Vi kom hen valbehallna till sist. I lordags nar vi var hit sa gick strommen och det gor den ofta har. Vi handlade lite och da vi kom ut ur affaren kom en massa maninskor springandes efter en kille i 20- 25 arsaldern. Vi trodde det var nagot skamt men det som hande var att dom slangde honom i gatan och flera stycken sparkade honom i huvudet och pa kroppen. Vi trodde nagon skulle ingripa men alla bara skrattade och fortsatte sparka honom. Det var ca 75-100 som sammlades runt honom . Kandes som en ren avrattning. Dessa saker gor det svart att bortse fran sin egen kultur. Killen kanske hade stulit nagot, kannske frukt pa torget for att han var hungrig. En hund som brukar springa hos oss kom en dag med avskurna oron och brutet ben . Nagon ville markera for agaren att hunden inte ska vara los och da gor man sa har. Svart svart svart som ni forstor. Man far vara pa sin vakt har och inte lita for mycket pa nagon. Forsoker fokusera pa barnen och da kanns det lattare. Jag forstar att ni har sno i Sverige och att ni firat 1.a advent. Vi sitter framfor brasan pa kvallarna och sjunger julsanger. Lite hemlangtan ibland for livet ar hart harnere. Tusen tack till er alla som skriver kommentarer och i gastboken . Skot om er och ha det sa bra i det snoiga Sverige. Kanns konstigt att man sitter i en annan varldsdel.
.
Två veckor har redan gått!!!
Jambo igen....
Börjar med att tacka för kommentarer från er både här och på min hemsida. Nu har det redan gått två veckor och man möter nya upplevelser varje dag. Den lilla flickan jag berättade om (Hon heter Wittneys) hon bor nu hos oss på projektet. Vi vet att mamman är hivsmittad men vi vet inte om Wittney är det. Hon verkar pigg och glad och har börjat äta "Ugali" som är riktigt äckligt. Det är en majsgröt som serveras dagligen här ,men jag föredrar att köpa Mango. I veckan fick vi veta att en till mamma och ett barn var sjuka så värdfamiljen tog dom till sjukhus där det blev bekräftat att båda var hiv-smittade. Det känns otroligt frustrerande för man kan inte göra någonting. Har även varit till Oloue som är en skola en bit härifrån Matanama . Där hjälper man till med mat "UGALI" som barnen äter till lunch. Till det får dom bönor och ennannat gräsliknande röra.Alla sitter på golvet och äter och hönsen och tupparna springer runt utanför. Det är en del av barnen som har mask i fötterna och igår plockades det ut 20 maskar ur tårna på en liten tjej på 7 år. Det vände sig verkligen i magen må jag säga. Sedan går flickan iväg med öppna sår utan skor och de vuxna reagerar inte på det eftersom det är en del av vardagen här. Var till Makanbako en dag och blev stoppad av polis som ville ha pengar till läsk eller soda som dom säger här så det är mycket korruption. Jag bor iallafall hyfsat ...Granne med hönsen som bor vägg i vägg och på övervåningen d.v.s taket bor ett gäng råttor och andra div småkryp. I går hade dom fredags party för det var ett himmla liv vägg i vägg och på taket och när det lugnat ner sig på morgonsidan så börjar tuppen gala som en tog på morgonsida. Ha ha ha sånt är livet just nu här i Afrika... Svårt att få in bilder på bloggen men jag ska prova när jag åker till Iringa.. Kramar till er alla Sköt om er och ha det så bra....
Verkligheten
Jambo igen alla vänner!!!
Har nu befunnit mej en vecka här och jag kan lova att det ar ett helt annat liv jag lever för har finns sa mycket glädje men också så mycket svåra saker att uppleva. Barnen här är verkligen nyfikna på allt man har. De vill gärna vara i famnen helst alla samtidigt Att se deras lysande ögon och deras leende ansikten går inte att beskriva. De säger musungos som betyder vit men de säger det med glädje. De har heller inte leksaker som svenska barn utan leker lika bra med en pinne med ett snöre på m.m. I förrgår gick vi over bergen bland bambuträden och akasiaträden i minst 35 graders värme. Efter ca 5 eller 6 km kom vi till en liten by med några hus i. Vi hörde ett litet barn gråta så Ewourt som är vår ledare här och jag gick dit och ser ett ca tvåmånadersbarn ligga pa en filt och gråta och bredvid satt hennes några år äldre bror. Mamman som arbetade pa fälten kom och berättade att barnet grät for hon hade ingen mjölk åt det. Detta var mitt första möte med det allra svåraste . Jag stod med en hivsmittad mamma som inte hade mat åt sitt barn. Detta ser vi ofta på tv hemma men att ha barnet i sin famn ,att känna mammans hand och se hennes ögon är en helt annan sak. Jag kommer nog alltid att bära den bilden med mej. Vi vandrade vidare och i ett annat hus träffade vi ocksa människor i samma situation. Ett till barn med tom blick. Vi vandrade vidare lika långt tillbaka i hettan. På hemvägen blev vi korrumperade av några män men vårt värdpar Ewourt och Salome löste detta. På kvällen gick jag till byn en stund . Gick och lade mej ganska tidigt , såg pa stjärnorna och månen... Känslorna var starka och det var första natten jag grät men förmodligen inte den sista
Kwa heri fran mej i ett varmt Tanzania
Jambo
ambo igen alla vanner!
Jambo !!!!!Efter en vecka i Maatanana befinner jag mej pa ett internetcafe och hoppas att det ska funka,man vet ju aldrig i Afrika. Resan ner gick bra och vnar man val kom ut ur planet mottes vi av den Afrikanska hettan Overkligt men sant...i Afrika var jag nu. Jag och tva volontarer till blev hamtade av Hebron och nar vi vaxlat in pengar och fatt in den omtalade packningen sa bar det av i vanstertrafiken i en hogerstyrd bil. sa det var som tvartom. Kandes verkligen att man var i en annan del av varlden, mycket folk ,kvinnor som bar massor av saker pa huvudet och cyklister med flera meter hog last pa pakethallaren. Nar vi kom fram till Hebron och hans familj vilade vi ett tag sedan var det dax for middag. En av dottrarna kom med ett handfat och en kanna sa vi skulle skolja av handerna. Upptackte att bestick var bara att glomma for tre tre manader framat for nu galler hogerhanden och hur ater man bonor med den???. Vi insag ocksa att vi maste ut och jaga toalettpapper for det tillhor inte vanligheterna har. Klockan var 21.00 da jag skrev detta Vad jag kande gar inte att satta ord pa men jag visste att jag var i aAfrika och skulla vara har i tre manader. Kramar till er alla.... Glomde usb.minnet med bilder |
